1. |
Gnistor & Krut
04:28
|
|||
Gnistor & Krut
När sommaren kom for man bort
För att lära känna varann
Bara jag och Kenna var kvar
Bland betongen när asfalten brann
Jag hade väl mitt sommarjobb men han skulle bara slå dank
Och han sa han var kvar för att han gillade stan
Men jag tror det var för hans morsa va pank
När sommarfirarna for
Gav de nycklarna till Kennas mor
Och Kenna sa "Vafan ska just vi vara kvar
Och vattna åt alla som far"
När solen gick ner gick han upp med nycklarna hårt i sin hand
Och dörr efter dörr låste han upp
Och smög som i fiendeland
Medan jag och alla andra sov
Så lärde han bland skuggorna som han såg
Att den som nekas nåt det är den som frågar om lov
Och det tog eld som av Gnistor & Krut
När semesterfolket kom hem
Ja, två äktenskap fick ett slut
När man fann grannens kläder i sin säng
Och i varje lägenhet fattas silver och guld
Och var Kenna höll hus det visste de ej
Men han ringde och viska till mig
Att när jag och alla andra sov...
Då gick han kaxig och skröt
Bland moppefolket i stan
Och för pengarna från sin stöt
Fick han tjugo gram svart afghan
Han mucka från kåken igår
Där han åkt in och ut flera år
Och som vanligt snackar han skit
Om hur och varför han föll dit
Men han sa nåt som etsat sig fast
Att de rika sagt upp sitt kontrakt
Ja, att de nu räknar med att en del faller bort
Så varför följa de regler de satt
Han sa att jag och alla andra sov
När han lärde sig bland skuggorna som han såg
Att de som nekas nåt det är vi som frågar om lov
|
||||
2. |
Av Sand
03:28
|
|||
Av Sand
"Minns du hur vi intog hela staden en gång
En natt på billigt vin och LSD
Och sa att maktens byggnader de bygger vi om
Alla dessa berg av glas och sten?
Minns du" frågar Kenna "hur vi sa att de bara var?
Att de fyllde ut tomheten med nåt
Att de skildrar allt i skiftningar av grått
Men Av Sand består dessa slott?"
Kenna frågar om jag inte saknar det där
Och jag säger "du, jag känner ingenting"
Och när han går så undrar jag alltid vem han är
Och vem jag är när allt kommer omkring
Kanske nån som lärt sig att det man lär bara är:
Att vi fyllde ut tomheten med nåt
Att vi talade tills vi tyckte nåt
Men av Sand bestod våra slott
Som att få kuvert med sin adress och sitt namn
Men utan något meddelande till
Som kanske säger nåt genom att alls komma fram
Oavsett vad avsändaren vill:
Snart har du slutat undra hur det hamnat här, det bara är
|
||||
3. |
Sagt & Gjort
05:20
|
|||
Sagt & Gjort
En pojke går genom staden hem med blicken högt upp i skyn
Och med ett i en rad av stordåd för sin inre syn
I de mötandes ögon står förbud han inte ser
Mot att gå
som han går
Med blicken i det blå
Han ska få Sagt & Gjort
Allting som han trott
Att ingen nånsin gjort
En yngling går genom staden hem med blicken nere i dyn
Och med en i en rad av fasor för sin inre syn
Om den man som snart är han som bara gör så gott han kan
Och skulle le
Om han fick se
Det barn som krävde mer
Att han ska få Sagt & Gjort
Allt han en gång trott
Att ingen nånsin gjort
Han ska få Sagt & Gjort...
|
||||
4. |
Kennas Planer
03:18
|
|||
Kennas Planer
Vet du vart hän Kennas Planer blev av?
De som han snackade om varje dag
Innan vi hade stuckit från stan
Säg, försvann de för att han blev kvar?
Kanske det var som Sofie alltid sa
Innan hon tystnade själv och försvann
Att "självkänsla är inget man har
Utan nåt som man får av varann"
Men man vill kunna minnas det så
Att man gick helt för egen maskin
Och att om vissa sen föll ifrån
Att det var på ett högst eget vis
Eller hör man ihop mer än så
Med varann och med flera ändå?
Var det kontakter, ork eller tid
Som fattades Kenna och hans perspektiv
Eller gick han tvärtom kring och bar
Som en fellastad båt på ett hav?
Nej jag vill kunna minnas det så
Att vi gick helt för egen maskin
Och att om vissa sen föll ifrån
Att det var på ett högst eget vis
Ja, man vill kunna minnas det så
Att vi nådde dit vi kunde nå
Och att om någon föll ner igen
Att det åtminstone var med en skräll
Så vad säger man om skrällen blev tyst?
|
||||
5. |
Ö
03:08
|
|||
Ö
Det var den där dagen då Sofie stannade kvar
I bibblan efter maten och inte kom tillbaks
Hon som aldrig läst nåt mer än det hon tvingats till
Och som fröken bara avkrävt att hon skulle sitta still
För mig gick en vanlig sketen skoldag mot sitt slut
Hos henne såg inget ut som förut
Bland tusen andra böcker att tappa bort sig bland
Stod längst in på en hylla två små röda band
Varför hon slog upp dem vet hon inte mer än jag
Men där och då förändrades världen i ett slag
Allt som hon nånstans redan hade haft på känn
Stod där svart på vitt, på pränt, att:
"Ingen människa är en ö
Världen bor i allt som du gör
Så ingen gräns finns för vad vi kan
Det vi gör tillsammans kommer att räcka fram"
Sofie började tala med de nya ord hon läst
Om "klasser" och "historia" och "solidaritet"
Hon sa "Vissa de gnäller att de hört det där förut
Men klichéer är ideal som har tagit slut
Och sätten att lyssna på blir aldrig fler ändå
Än sätten som vi splittras på
För ingen människa är en ö..."
|
||||
6. |
Stans Enda Geni
05:34
|
|||
Stans Enda Geni
Vi var tio år och jag gick alltid ensam hem
Men dig var alla uppmärksamma på
För du var den som alla läppglansflickorna fick slå
Och som både de och du skrattade åt
Och fastän jag var fast som alla andra i jargong
Av lagsportsanda och hipphetens tvång
Så häpnade jag när du sa att det är synd om de som slår
Att de har med sig hemifrån ett öppet sår
Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie
Du svalde andras skuld och andras skam
Var du en martyr i mängden eller det enda geni
Som denna stad har lyckats föda fram
Och vi var bara elva år när jag frågade dig
Om hur man märker att man blivit stor
Och du sa "Man blir aldrig färdig, tro det eller ej
Se bara på min far och mor!
De har gift och skilt sig bägge två tre gånger om
Och varje gång tror de att de hittat hem
De rymmer in i förortsdrömmar på små rosa moln
Av microugnar, bantning och New Age"
Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie...
Och vi var fjorton år den hösten du gjorde abort
Och rökte på med Kenna och hans flock
Och när jag undra vad du såg hos honom, du som var så smart
Sa du "Han är så oskuldsfull och rak
För han kan inte ljuga, nej han säger som det är
Bland annat att han aldrig kan bli kär
Ja, du tycker väl att jag är dum som ändå är hans tjej
Men ärlighet har varit sällsynt för mig"
Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie
Du svalde andras skuld och andras skam
Och jag fruktar att du visste väl vad du gav dig in i
Och till slut så såg du väl inga vägar fram
Och nu när de som växte upp i kapp med oss
Har fastnat i sin lama ironi
Och så gärna hoppas att allt viktigt redan blivit sagt
Så att de slipper att fördjupa sig däri
Då tänker jag på allting som du tvingades förstå
Och som du sedan skämta bort för att stå ut
Vi som lever kvar här gör allt oftare just så
Så vi har väl växt ifatt dig då till slut
Jag kanske har en konstig minnesbild av dig Sofie
Du vet man drar så ofta från och lägger till
Men ibland så kan jag svära på att du ännu finns kvar
Att allt som har förflutit här är tid
|
||||
7. |
Ringa In
03:46
|
|||
Ringa In
Att lyckas gå vilse på mammas gata
En konst att behärska och en lärdom att rata
När din skolväg har så många fler kurser du kan gå
En vän och en käftsmäll att lära för livet de tusen små läxor som ska bestå
De skötsamma sitter där nån annan satt dem
Lär sig läxorna utantill och tycker snart rätt om
Skolresultat, karriär, livsval och knark
För dig var det sistnämnda harmlöst ja jämfört med allt runt dig som var minerad mark
Så bländar ljuset när porten går opp
Ett tal i lövad sal sen går vi ut i samlad tropp
Men när det väl ringt ut blir vissa saker svårare att Ringa In
De skötsamma satt så länge rektorn talat
Tills blommorna kastats och tills tårarna skvalat
Var du nu än var stod din tomma plats som ett svek
Jag minns att jag tänkte nåt korkat om att allting viktigt för dig bara var en lek
Så bländar ljuset när porten går opp...
De skötsamma satt så länge prästen orkat
Tills blommorna vissnat och tills tårarna torkat
Din kista stod kvar, i min tanke står den där än
Jag vet väl att kyrkan har använts sen dess, men själv gick jag aldrig mer dit igen
|
||||
8. |
Kenna & Sofie
03:54
|
|||
Kenna & Sofie
Han var en grabb som saknat hamn
Hon såg sitt liv som en plats
Han måste gå för att andas alls
Hon bebodde en dröm som växt fast
Han trodde han kände mänskor för väl
För att få större perspektiv
Hon lärde sånt på avstånd som
Hon aldrig lyckades koppla till sitt liv
Det blev aldrig nånting fast mellan dem
Besvikelsen kom och försvann
De förblev lyckligt omedvetna om
Att vad de behövde var varann
Han såg en tjej som aldrig lyft
Fast hon putsat vingarna jämt
Hon såg en grabb vars allvar lät
Som klumpigt tillhuggna skämt
Det blev aldrig nånting fast mellan dem...
|
Streaming and Download help
If you like Kristian von Svensson, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp