We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Kenna & Sofie

by Kristian von Svensson

supported by
/
  • Streaming + Download

    Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.

      80 SEK  or more

     

1.
Gnistor & Krut När sommaren kom for man bort För att lära känna varann Bara jag och Kenna var kvar Bland betongen när asfalten brann Jag hade väl mitt sommarjobb men han skulle bara slå dank Och han sa han var kvar för att han gillade stan Men jag tror det var för hans morsa va pank När sommarfirarna for Gav de nycklarna till Kennas mor Och Kenna sa "Vafan ska just vi vara kvar Och vattna åt alla som far" När solen gick ner gick han upp med nycklarna hårt i sin hand Och dörr efter dörr låste han upp Och smög som i fiendeland Medan jag och alla andra sov Så lärde han bland skuggorna som han såg Att den som nekas nåt det är den som frågar om lov Och det tog eld som av Gnistor & Krut När semesterfolket kom hem Ja, två äktenskap fick ett slut När man fann grannens kläder i sin säng Och i varje lägenhet fattas silver och guld Och var Kenna höll hus det visste de ej Men han ringde och viska till mig Att när jag och alla andra sov... Då gick han kaxig och skröt Bland moppefolket i stan Och för pengarna från sin stöt Fick han tjugo gram svart afghan Han mucka från kåken igår Där han åkt in och ut flera år Och som vanligt snackar han skit Om hur och varför han föll dit Men han sa nåt som etsat sig fast Att de rika sagt upp sitt kontrakt Ja, att de nu räknar med att en del faller bort Så varför följa de regler de satt Han sa att jag och alla andra sov När han lärde sig bland skuggorna som han såg Att de som nekas nåt det är vi som frågar om lov
2.
Av Sand 03:28
Av Sand "Minns du hur vi intog hela staden en gång En natt på billigt vin och LSD Och sa att maktens byggnader de bygger vi om Alla dessa berg av glas och sten? Minns du" frågar Kenna "hur vi sa att de bara var? Att de fyllde ut tomheten med nåt Att de skildrar allt i skiftningar av grått Men Av Sand består dessa slott?" Kenna frågar om jag inte saknar det där Och jag säger "du, jag känner ingenting" Och när han går så undrar jag alltid vem han är Och vem jag är när allt kommer omkring Kanske nån som lärt sig att det man lär bara är: Att vi fyllde ut tomheten med nåt Att vi talade tills vi tyckte nåt Men av Sand bestod våra slott Som att få kuvert med sin adress och sitt namn Men utan något meddelande till Som kanske säger nåt genom att alls komma fram Oavsett vad avsändaren vill: Snart har du slutat undra hur det hamnat här, det bara är
3.
Sagt & Gjort 05:20
Sagt & Gjort En pojke går genom staden hem med blicken högt upp i skyn Och med ett i en rad av stordåd för sin inre syn I de mötandes ögon står förbud han inte ser Mot att gå som han går Med blicken i det blå Han ska få Sagt & Gjort Allting som han trott Att ingen nånsin gjort En yngling går genom staden hem med blicken nere i dyn Och med en i en rad av fasor för sin inre syn Om den man som snart är han som bara gör så gott han kan Och skulle le Om han fick se Det barn som krävde mer Att han ska få Sagt & Gjort Allt han en gång trott Att ingen nånsin gjort Han ska få Sagt & Gjort...
4.
Kennas Planer Vet du vart hän Kennas Planer blev av? De som han snackade om varje dag Innan vi hade stuckit från stan Säg, försvann de för att han blev kvar? Kanske det var som Sofie alltid sa Innan hon tystnade själv och försvann Att "självkänsla är inget man har Utan nåt som man får av varann" Men man vill kunna minnas det så Att man gick helt för egen maskin Och att om vissa sen föll ifrån Att det var på ett högst eget vis Eller hör man ihop mer än så Med varann och med flera ändå? Var det kontakter, ork eller tid Som fattades Kenna och hans perspektiv Eller gick han tvärtom kring och bar Som en fellastad båt på ett hav? Nej jag vill kunna minnas det så Att vi gick helt för egen maskin Och att om vissa sen föll ifrån Att det var på ett högst eget vis Ja, man vill kunna minnas det så Att vi nådde dit vi kunde nå Och att om någon föll ner igen Att det åtminstone var med en skräll Så vad säger man om skrällen blev tyst?
5.
Ö 03:08
Ö Det var den där dagen då Sofie stannade kvar I bibblan efter maten och inte kom tillbaks Hon som aldrig läst nåt mer än det hon tvingats till Och som fröken bara avkrävt att hon skulle sitta still För mig gick en vanlig sketen skoldag mot sitt slut Hos henne såg inget ut som förut Bland tusen andra böcker att tappa bort sig bland Stod längst in på en hylla två små röda band Varför hon slog upp dem vet hon inte mer än jag Men där och då förändrades världen i ett slag Allt som hon nånstans redan hade haft på känn Stod där svart på vitt, på pränt, att: "Ingen människa är en ö Världen bor i allt som du gör Så ingen gräns finns för vad vi kan Det vi gör tillsammans kommer att räcka fram" Sofie började tala med de nya ord hon läst Om "klasser" och "historia" och "solidaritet" Hon sa "Vissa de gnäller att de hört det där förut Men klichéer är ideal som har tagit slut Och sätten att lyssna på blir aldrig fler ändå Än sätten som vi splittras på För ingen människa är en ö..."
6.
Stans Enda Geni Vi var tio år och jag gick alltid ensam hem Men dig var alla uppmärksamma på För du var den som alla läppglansflickorna fick slå Och som både de och du skrattade åt Och fastän jag var fast som alla andra i jargong Av lagsportsanda och hipphetens tvång Så häpnade jag när du sa att det är synd om de som slår Att de har med sig hemifrån ett öppet sår Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie Du svalde andras skuld och andras skam Var du en martyr i mängden eller det enda geni Som denna stad har lyckats föda fram Och vi var bara elva år när jag frågade dig Om hur man märker att man blivit stor Och du sa "Man blir aldrig färdig, tro det eller ej Se bara på min far och mor! De har gift och skilt sig bägge två tre gånger om Och varje gång tror de att de hittat hem De rymmer in i förortsdrömmar på små rosa moln Av microugnar, bantning och New Age" Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie... Och vi var fjorton år den hösten du gjorde abort Och rökte på med Kenna och hans flock Och när jag undra vad du såg hos honom, du som var så smart Sa du "Han är så oskuldsfull och rak För han kan inte ljuga, nej han säger som det är Bland annat att han aldrig kan bli kär Ja, du tycker väl att jag är dum som ändå är hans tjej Men ärlighet har varit sällsynt för mig" Jag kunde aldrig nånsin greppa dig Sofie Du svalde andras skuld och andras skam Och jag fruktar att du visste väl vad du gav dig in i Och till slut så såg du väl inga vägar fram Och nu när de som växte upp i kapp med oss Har fastnat i sin lama ironi Och så gärna hoppas att allt viktigt redan blivit sagt Så att de slipper att fördjupa sig däri Då tänker jag på allting som du tvingades förstå Och som du sedan skämta bort för att stå ut Vi som lever kvar här gör allt oftare just så Så vi har väl växt ifatt dig då till slut Jag kanske har en konstig minnesbild av dig Sofie Du vet man drar så ofta från och lägger till Men ibland så kan jag svära på att du ännu finns kvar Att allt som har förflutit här är tid
7.
Ringa In 03:46
Ringa In Att lyckas gå vilse på mammas gata En konst att behärska och en lärdom att rata När din skolväg har så många fler kurser du kan gå En vän och en käftsmäll att lära för livet de tusen små läxor som ska bestå De skötsamma sitter där nån annan satt dem Lär sig läxorna utantill och tycker snart rätt om Skolresultat, karriär, livsval och knark För dig var det sistnämnda harmlöst ja jämfört med allt runt dig som var minerad mark Så bländar ljuset när porten går opp Ett tal i lövad sal sen går vi ut i samlad tropp Men när det väl ringt ut blir vissa saker svårare att Ringa In De skötsamma satt så länge rektorn talat Tills blommorna kastats och tills tårarna skvalat Var du nu än var stod din tomma plats som ett svek Jag minns att jag tänkte nåt korkat om att allting viktigt för dig bara var en lek Så bländar ljuset när porten går opp... De skötsamma satt så länge prästen orkat Tills blommorna vissnat och tills tårarna torkat Din kista stod kvar, i min tanke står den där än Jag vet väl att kyrkan har använts sen dess, men själv gick jag aldrig mer dit igen
8.
Kenna & Sofie Han var en grabb som saknat hamn Hon såg sitt liv som en plats Han måste gå för att andas alls Hon bebodde en dröm som växt fast Han trodde han kände mänskor för väl För att få större perspektiv Hon lärde sånt på avstånd som Hon aldrig lyckades koppla till sitt liv Det blev aldrig nånting fast mellan dem Besvikelsen kom och försvann De förblev lyckligt omedvetna om Att vad de behövde var varann Han såg en tjej som aldrig lyft Fast hon putsat vingarna jämt Hon såg en grabb vars allvar lät Som klumpigt tillhuggna skämt Det blev aldrig nånting fast mellan dem...

credits

released October 5, 2017

license

all rights reserved

tags

about

Kristian von Svensson Sweden

contact / help

Contact Kristian von Svensson

Streaming and
Download help

Report this album or account

If you like Kristian von Svensson, you may also like: